Om fyra dagar är min lilla prins på Mallorca utan sin mamma och pappa. Men med andra personer som älskar honom. Men mammahjärtat är på bristningsgränsen och magknipen ett faktum. Min lilla prins. Han är bara fyra år. De kommer att ha det fantastiskt, ett minne för livet. Men hur ska vi klara det?
Häromdagen gick vi på stan. Och frågorna haglade ”mamma, NÄR ska vi gå till godisaffären? Mamma, var slutar världen? Mamma vad händer när rymden tar slut? Måste jag gå? Varför får Knut åka vagn?” Åh. En hel vecka utan frågor. Jag går sönder. Jag trodde att det var det jag längtar efter men det är visst inte så.
Vi har kalender med nedräkning, planer och bilder på piratbadskepp från hotellet. Det kittlar i magen på den lille. Ikväll lovade han att jag får låna hans lilla pingvinryggsäck medan han är borta om jag vill. För säkerhets skull lovade han att jag får låna lillebrors ryggsäck med. Om jag behöver.
Han kommer iallafall att ha snyggaste väskan. Men han, som önskat sig en BARA RÖD, sa bara ”pappa, låt mig vara ifred” och drog täcket över huvudet när han fick se den. Han fattar inte hur cool han kommer att vara. Min stora lilla prins på äventyr i stora världen.