Jag stod och tittade på ett bygge medan jag väntade på tåget hem efter jobbet. Jag gör ofta det, tittar på byggen. Det är nog min dröm om att köra stora maskiner eller nåt annat som fascinerar mig. Jag gillar att kolla när de bygger. Idag var det nåt banarbete tror jag, de höll på bredvid spåren. Säkert kompetenta, skickliga män som kan sitt jobb. En kille vek ihop ett staket av mjuka band. Vek, tog ett steg, funderade lite, vek, böjde sig.. Det gick inte i många knop. Han kanske var trött. Jag fick känslan av att han väntade på nåt. Kanske nästa moment. Eller att få gå hem. Under tiden väntade en kille i en bil på tomgång och en kille satt i en grävmaskin på tomgång. Det var kyligt ute idag.

Jag har suttit hela dagen och räknat minuter. Hemtjänstens minuter, eller de äldres minuter för hjälp. Hur många minuter tar det att hjälpa någon med en viss funktionsnedsättning att duscha t.ex. Det är inget konstigt med det, det är ju så det fungerar. Hemtjänsten fördelar tiden. ”Om vi brer en macka vid middagen kan hon äta den under kvällen själv.” Så måste de tänka och de kraven ställer jag på dem. Det är rimligt.

Tillbaka till banarbetet. Det jag alltid slås av vid vägarbeten, byggarbetsplatser etc är att det alltid är några som inte gör nåt. Som sitter i sin maskin och väntar på sin tur. Eller som står bredvid killen som gräver och tja.. står. Tänk om det vore samma sak för dem som för vårdpersonal? Att gräva det där hålet tar 14 minuter för grävaren, då får ni honom kl 11.23-11.37. Han behöver assistans under halva den tiden så då finns någon där. Sen kör han vidare till nästa plats och återkommer kl 15:43 när det ska grävas igen. Under tiden binder kille 1 upp kablarna medan tjej 2 lägger rören, vilket tar 48 respektive 34 minuter. Dessemellan ska kille 1 måla en vägg i bygget på andra sidan gatan och tjej 2 montera lampor i hissen i huset på andra sidan stan. Absurd tanke. Ni fattar.

Ja, alltså, jag vet ingenting om byggen. Mer än det man ser. Vilket är bäddat för egna fantasier och fördomar. Och jag fattar att det finns säkerhetsföreskrifter att följa och att alla på plats är viktiga. Men det är mina skattepengar som bygger vägar och mina skattepengar som tar hand om våra gamla och sjuka. Men att det ena systemet skulle införas i den andra världen är skrattretande.

Skillnaden mellan världarna är många. Bland annat att många i den ena står och kissar medan många i den andra andra sitter. (Den där skillnaden mellan män och kvinnor funkar inte längre, jag har hört att det är bra för prostatan att sitta och kissa så fler män borde göra det oftare. Typ.)

Ja, jag förenklar. Och nej, det kanske inte går att jämföra. Men bara skillnaden i kultur, i tänk. I den ena världen går säkerheten först, i den andra är andra saker viktigare. Budget. Tid. Nöjd kund. Jag vet inte vilka som har flest arbetsrelaterade skador eller förslitningar. Men kulturen är olika, det är säkert. Stå eller sitta och kissa.