Ni vet en sån där dag. När man borde sjukskrivas från sin familj för deras skull. När barnen busar oskyldigt på barns vis och får sig en utskällning innehållande både skrik och svordomar. (Jag som aaaaldrig skulle skrika åt mina barn. Innan jag fick några.) När tålamodet är slut redan innan dagen börjat. En sån dag är det idag. Och ändå. En dag på mitt jobb som jag älskar. Jag har fått träna, fått kolla på serie och fått vara ifred. Har haft glada samarbetsvilliga barn. En fin och glad make. Nästa helg ska jag få åka på underbart äventyr. Det är inte synd om mig ens litegrann. Och ändå är jag grinig. Hormoner antar jag. Ibland känns de som ett straff, både för mig och familjen. Men det enda som hjälper är att skämma bort mig själv. Så nu blir det te, serie och choklad. Mycket choklad. Imorgon kanske jag vinner det där bästa mamman-priset. Idag blev jag helt klart diskvalificerad i första omgången. Tur att man får ställa upp igen. Och igen.