Nej, nu är hon tillbaka. Tanten i mig. Eller alltså hon är ju alltid i mig, men nu har hon vaknat till. Hon blev så upprörd att jag var tvungen att stressäta en apelsin och skriva av mig. (Jättedålig kombo, jag blev så kladdig att jag var tvungen att vänta med skrivandet tills apelsinen var slut – inte lätt!) Har ni sett tv-programmet ”gift vid första ögonkastet” på svt. Just det, svt. Inte tv3 eller kanal5. SVT. Mina och dina skattepengar. Nu har jag ju bara sett lite innan jag var tvungen att byta kanal, men om jag fattar upplägget rätt så är det personer som gifter sig utan att ha träffats tidigare. Med fullsatt lokal, kamerateam och intervjuer varannan minut. ”Nu känns det lite stelt men det blir nog bättre snart. Han verkar trevlig” sa tjejen. ”Han har snälla ögon och gulliga öron”. Och här vaknar min tant. MUCKA INTE MED ÄKTENSKAPET!!!
Dejtingprogram i all ära – om man nu har svårt att hitta kärleken på egen hand och tror det går lättare med ett kamerateam ständigt närvarande och gärna nåt tävlingsmoment så ok då, det är vuxna människor som väljer att utsätta sig och sina familjer för det. Men äktenskap! För mig är det mer! Heligt på det sättet att det är allvar! En djup överenskommelse mellan två personer att inte ge upp. Att stanna. Att älska. I medgång och motgång. Ett sånt beslut kräver vilja, engagemang, motivation för att stå fast vid. Det räcker inte med snälla ögon för att orka med de stinkande strumporna på samma plats på golvet i 14600 dagar (räknat på 40 års äktenskap) eller olika grundsyn på barnuppfostran. Eller tänk om han hade haft elaka ögon – hade hon sagt nej då? Inför tv, fullsatt lokal och påskrivna kontrakt? Första gången de rörde vid varandra var när de satte på ringarna när de redan sagt ja. Kemin då?
Är det inte sånt här vi kämpat för att komma ifrån i det moderna samhället? Som vi fördömer i kulturer vi inte ser som vår egen? Arrangerade äktenskap där kärleken ibland växer fram, ibland inte. Visserligen kan de här paren skilja sig nästa dag om de vill, men varför är de tvungna att gifta sig? Hur extremt kan det bli innan den här reality-trenden vänder? Är nästa upplägg ”föräldrar vid första ögonkastet – ge dig in i föräldraskapet med någon svt utsett åt dig för att få bra tv. Här väntar sömnlösa nätter, hushållsarbete, föräldramöten och trots. Sluta leta efter den perfekta partnern – vi gör jobbet. Och filmar allt – från förvärkar till första fyllan.”
Missförstå mig rätt. Jag tycker att det är ett av vårt moderna samhälles största framsteg att vi kan skilja oss numera. Det är jätteviktigt för dem där äktenskapet blir ett fängelse eller skapar långvarigt lidande eller det av andra anledningar helt enkelt inte går. Men att gå in i det med avsikt att ”vi får väl se om det blir nåt”. Varför? För mig är det ett av de allvarligaste besluten i livet och så tycker jag att det ska vara.
Nä. Nu har min tant fått nog. Att andra kanaler har sponsorer som gärna betalar stora pengar för sex, fylla, förnedring och maktspel är något jag önskar inte fanns men förstår att det finns för att stanna. Men snälla svt, försök inte konkurrera med dessa. Låt dem leka. Håll er på banan. Att blanda in äktenskap är ingen rumsren variant av reality-tv – det är ännu värre. Eller som min bättre hälft uttrycker det (att han är gubbe behöver nog inte påpekas) – det är trams.
