Impulser och sommarlov

Idag satt jag i en telefonkö och tittar på Axel som leker med ett liggunderlag. Nej, ok, jag satt i mitt vardagsrum men väntade i en telefonkö. Jag funderade iallafall på när vissa instinkter försvinner? T.ex.  när försvinner instinkten att när man ser ett liggunderlag så MÅSTE man rulla in sig i det? När storebror gör något så MÅSTE man göra lika? (Så kan jag iofs känna ibland fortfarande.) När man ser en vattenpöl så MÅSTE man hoppa i den? Oavsett hur trött man är så MÅSTE man var vaken? När man ska förflytta sig en sträcka så bara MÅSTE man galoppera, även om man är jättearg.  När snoppen är framme så MÅSTE man hålla i den?

De flesta av ovanstående beteenden är ovanliga hos vuxna. (Om själva impulsen finns kvar vet jag inte, men jag tror det). Jag undrar när det händer.

Impulserna kanske byts ut mot andra ”måsten”. Som att när mamma och pappa ställt in sig på att gå på Kolmården på semestern så MÅSTE man göra det, även om det är 30 grader varmt och asjobbigt. Det ska vi göra imorgon. Trots att barnen inte alls är taggade, att Axel tjatar om att ”varför ska vi åka dit, Parken Zoo är ju jätteroligt, vi åker dit istället”, där vi faktiskt har årskort. Nej, vi har pratat om Kolmården så då BLIR det Kolmården, där bara inträdet går på en tusenlapp, och solen kommer att plåga oss, det kommer att vara jättefullt, det gick inte att förboka delfinshowen (slut på förbokningsbiljetter) så vi måste köa i solen och djuren kommer bara att sova i skuggan. Har jag sagt att jag inte gillar värme? Ja, men det kommer att bli myyyyysigt ändå!! Och kul!!! Och vi har ju bestämt!

Idag har vi bara haft sommarlov. Haft nakna barn som sprungit runt i trädgården, badat i barnpoolen, hoppat studsmatta, kört bilrace och skrattat. Bråkat lite, sprungit ett varv och börjat om. Vi åt lunch på stan, en liten minicykelutflykt, tog en snabbis på bibblan efteråt, åkte sen till tippen en sväng och avslutade med en dreggelrunda i området vi skulle vilja bo i nån gång. Ja, en skön bara vara-dag med lite såna där lagom duktig-punkter. Kasta gamla tvättmaskinen, kratta upp det sista från häckklippningen, dra upp några störande tistlar. Men även somna till lite på en filt i skuggan, läsa bok och bara ha lite tråkigt. Underbart.

Nu ska vi försöka packa och förbereda morgondagen med drickaflaskor, solcreme, vattenmelonlådor och extra t-shirts och sånt. Om bara bustrollen somnar nån gång. Knut har legat i sin säng i ungefär en timme, nu sitter han och tittar på film medan Axel försöker somna. Så gör vi väl ett försök till strax med Knut… Vi som tänkte lägga oss tidigt. Moahahaha.

20140708-204322-74602014.jpg

Kommunikationssvårigheter

Ord vi tränar på att skilja på: (i dagsläget låter alla ungefär lika)
Napp
Pappa
Babblarna
Papper
Tappa

Samt kompisorden:
Jacka
Macka
Tack

Problemet är att det är ord som används ofta, är viktiga och frustrationen är oftast stor när man inte får det man behöver. T.ex. är kladdig och får en napp eller får en kram av pappa när man tappat nånting på golvet osv. Vårt liv kommer att bli så mycket lättare den dagen vi möts i hur dessa ord ska uttalas för att vi ska förstå varandra.

Over and out.

Om nedanstående är en bebismacka eller ett försök till brandstartare vet man inte.

20140707-212815-77295949.jpg

Skolk vs vila

Det sitter så inrotat! Är man sjuk så ska man vara hemma! Inte ute och ränna och bli kall! Och inte visa sig ute. Tänk om de tror att man fuskar och egentligen är frisk?

Idag är jag hemma med Knut. Jag hittade nyss mig själv förklara för tjejen i kassan hur det låg till. Att Knut haft svårt att andas, men är ganska pigg ändå. Mest snorig men det är det där med andningen.

Ja, vi är på stan. För vi behövde komma ut idag. Och för Knut var det lagom att åka vagn. Jag borde förstås tagit en hälsosam skogstur istället men jag har haft slut på kajal i flera veckor utan att hinna köpa en ny och var sugen på koreansk mat så vi gick ner.

Men åter till saken. Är det tabu att vila? Alltså, vi ska ju ha fredagsmys, morgongos och soffhäng, enligt fejsbok, men varför känns det som att jag skolkar när jag är hemma med min son medan han återhämtar sig? Han har haft svårt att andas i flera dar, har inte ens fyllt två och jag vill inte pressa honom att gå på dagis förrän han orkar. Dessutom ska vi ha sommarlov nu. Han orkade gå ut en sväng, men det är skillnad med 9h på dagis.

Nej, nu står jag för det. Jag och min son tog oss en sväng på stan. För att vi kunde och ville.

Lunch på stans bästa restaurang, Korean house. Knut fick äta gratis. ”Jag tror inte att han äter så mycket” sa tjejen. Sen åt Knut flera kilo ris. Typ.

20140704-123705-45425363.jpg

20140704-123916-45556418.jpg

20140704-131120-47480259.jpg

Piratlapp över ögat

Ikväll har jag skickat iväg även min miniprins på äventyr. Bara till Östergötland den här gången. Hämtavstånd vid hemlängtan. Han vinkade glatt till Per vid avlämning och följde självklart och nöjt med. Jag är glad och stolt över min trygga unge.

Min stora prins ringde idag. Han längtade hem lite, och så har han köpt en piratpistol, en t-shirt, en ny piratlapp (sån man har för ögat) och en slangbella för sina pengar. Det värker i hjärtat. Han har det bra, han har det bra, det är inte farligt att längta hem lite… Är det lördag snart? Hans fantastiska faster förstod att han behövde lite vuxentid så hon tog med honom ensam på äventyr. Köra motorcykel och köpa godis. Lisa för en snartfemårings själ.

image

Men först ska jag och Per få några kvällar för oss. Utan måsten, rutiner, disk och läggningar. Vi ska gräva om komposten, gå på restaurang och titta på tv. Framför allt ska vi SOVA!! Som vi längtat!!!

Är det lördag snart?

”Bara” ett barn

När Axel var liten hade vi ju av förklarliga skäl ”bara” ett barn. Men vi hade FULLT UPP med det. Vi hann ingenting mer än att vara föräldrar. Tyckte vi.

20140621-225705-82625224.jpg</

Kl 02:30 inatt åkte Axel till Mallorca och vi har idag bara ägnat oss åt Knut. Verkligen gett honom fullt fokus. Det har varit jättemysigt. Samtidigt har vi klippt häcken (inte hela men börjat iallafall), städat huset, försökt laga tvättmaskinen, klippt gräsmattan, gått med återvinning och haft en jättemysig spontan hängkväll med vänner. Och känslan så här vid läggdags är att vi tagit det väldigt lugnt idag. Vilat, kollat serie och bara slappat. Skillnaden mellan två och ett. Nu. Men jag har ingen aning om vad vi gör annorlunda nu än då. Lägre ribba, mer rutin eller bara annat perspektiv? En mysig dag har vi haft iallafall.

20140621-225848-82728625.jpg

Ja, Axels avfärd gick bra, för er som undrar. Jag grinade nästan inte förrän de åkt. Att jag sen, på riktigt, satt och grinade till en sorglig scen på Netflix när de ringde för att berätta att de var framme och allt gått bra gjorde ju såklart att jag kanske inte hanterade det samtalet HELT balanserat, men inombords var det inte det kaos som jag trott. Jag kommer nog att klara det här. (Säger hon kaxigt efter ett par glas rött på första kvällen.)

Tack och godnatt!