Har du tänkt på hur mycket onödigt lidande vi ägnar oss åt? Alltså, lidande är ju ett kraftigt ord, jag är mer ute efter onödig energiåtgång. Oro och sånt. Som jag och soppåsen. Jag HATAR att byta soppåse. Jag väntar in i det sista, när den är översvämmad, kladdig, luktar illa och är ännu jobbigare att byta. Jag hoppas att Per ska tröttna innan mig och byta. Skjuter upp. Och drar mig för att kasta saker eftersom påsen är full. Så tex står gammal mat kvar lite extra länge i kylen tills vi bytt påse. Idag var en sån dag. Vi hade haft den där irriterande fulla soppåsen i flera dar. Jag suckade, muttrade och hade irriterade tankar tills jag gav upp, knöt ihop påsen och gick ut med den. De få stegen till soptunnan möttes jag av solsken, värme, fågelkvitter, frid och frisk luft. Det var ju inte ens lite jobbigt. Jag var på tusen gånger bättre humör när jag kom in igen. Som vanligt. Och nästa gång soppåsen är full kommer jag att skjuta upp det igen. Och lida. I onödan. Eller kanske lär jag mig nåt av det här inlägget och bara byter den istället för att reta mig, vänta och gruva mig. Men soppåsen är ju en av tusen såna grejer i mitt liv. Borsta tänderna, ringa vissa samtal, betala räkningar, deklarera, byta glödlampor, listan kan göras lång över grejor som jag gör mycket jobbigare än vad de är. I onödan. Så dumt liksom.

Och medan jag sitter här och skriver om det så gruvar jag mig över att resa mig och gå och borsta tänderna eftersom det är så TRÅKIGT och JOBBIGT! Så nu låter jag det bli ännu jobbigare. Inlärningen och beteendeförändringen efter insikterna går sådär. Jag jobbar på det. Men nu ska jag borsta tänderna.