Men alltså jag orkar inte. Kan man inte få lämna skitbilen på verkstan, ta bussen till en bilhandlare och köpa en ny och glömma alltihop. Nästan 60 mil hem och imorgon kommer domen. Hur mycket är det värt att laga en skitbil för? Vi vill ju bara sälja eller helst slå sönder och elda upp och lämna men det är visst inte helt socialt acceptabelt. Så vi får sälja. Men många kronor blir det inte. Så hur många kronor ska man lägga för att förhoppningsvis tjäna några? Och hinner den bli klar? Jobb och skola kallar på oss.
Det som hände var att bilen säckade ihop här i Härjedalen på nyårsafton. Mitt på huvudgatan i Funäsdalen. Lät asmycket, gick knappt att styra och batterilampan tändes. Per lyckades precis ratta in på en parkering. TACK för att den inte dog kvällen innan när vi åkte 20 mil genom skogen från Östersund. Och TACK för att det fanns både en tom p-plats just där och då samt en ledig hyrbil på Funäsdalens enda biluthyrning en av de folktätaste helgerna i Funäsdalen.
Bärgarn ställde diagnosen trasig multirem. Den driver tydligen en hel massa i motorn så frågan är om det är bara remmen eller om hela motorn pajat. Jag känner att jag skiter i vilket, jag är klar med den där bilen nu. Vi har inom en månad lagat tre olika fel. Fjärde gången gillt – nu är det nog. Nu ska vi gå skilda vägar så smärtfritt som möjligt.
Och nästa steg – vad ska man köpa för bil? Jag hittar tio som verkar bra varje gång jag går in på blocket. Per som vet allt om bilar vet för- och nackdelar med alla och hittar också många eller inga, beroende på hur man ser det. Och grejen är att jag är så ointresserad. Och impulsiv. Jag kan köpa första bästa. Jag har ingen lust att fatta alla beslut. Kan man inte få en god man som bara ansvarar för bilfrågan? Nån slags supervetande som tar fram den ultimata bilen och dealen.
Den ska vara miljösmart – helst gasbil, billig både i inköp, drift, skatt och service, fräsch, pålitlig, rolig att köra – gärna motorstark, fyrhjulsdrift, gärna 7-sitsig och bränslesnål. Ja, och bra bagageutrymme. Och bekväma säten. Och gärna extraljus. Säker förstås. Och snygg och helst nån rolig färg. Inbyggd dvd vore fint. Tack tomten, jag lovar att vara snäll.
Ja, och så åter till verkligheten. Det är bara en bil. Sluta gnälla och fixa istället, säger förnuftet. Orka! Säger min inre tonåring. Skitbil.
Så. Färdiggnällt. Nu ska jag somna bredvid världens goaste 3-åring som min make sövt. Att han i vaket tillstånd även är världens argaste gör inget. Allt är förlåtet när han sover. I kaminen intill brinner brasan ut, som samme make gjort. Brasan alltså, kaminen har nån annan gjort. Världens underbaraste 6-åring hade svårt att somna efter att äntligen ha tappat sin första tand just innan läggdags. Pirrig, stolt och nöjd. Men nu sover han gott i sin säng. Vi har haft en vacker och mysig dag. Haft mysigt fikabesök och eldat och åkt pulka i solsken. Nej, det är inte synd om mig. Egentligen. Om det inte vore för skitbilen…