Jag sitter och väntar på doktorn. Behöver lite hjälp att somna, det tar sån hiskelig tid på kvällarna. Fick nyss frågan om jag är stressad. Nej, inte alls, var min första tanke. Jag har världens härligaste sommar! Sen kom jag på. Jag har barn, vi har nyss lämnat Eskilstuna, med allt vad det innebär med trådar som hänger löst och nya rutiner som ska infinna sig, vi bor tre familjer under samma tak, jag har börjat på ett nytt jobb och ska snart börja på ett till, maken likaså, ny förskola och skola, vi är mitt i ett husbygge, vi är på semester i fritidshuset tillsammans med svärfar som tänkt riva upp golvet och renovera, jag försöker gå ner i vikt, barnen är mammiga, vi planerar att byta extrabil, jag fastnar ständigt i serier på telefonen och vi vet inte riktigt hur mycket slutfakturan på husbygget kommer att landa på. Tja, stressad? Nja. Men det kanske inte är så konstigt att dagarna inte räcker till för att hinna tänka klart. Men nu så ska det ordna sig.