Att hänga med mina söner och deras kusiner är som en snabbspolad sit-com. De är så himla roliga, bara man hinner lyssna. För de är sjukt snabba. Tyvärr minns jag inte i samma takt! Men här kommer några exempel från dagen och gårdagen:

Knut: ”Min kompis Bullen (Knuts låtsaskompis) sitter i finkan. Det var hans vän Flaskan som var där och ställde till det.”

Louie får smaka en bit abborre av mamma/farmor. Mamma: ”Var det gott?” Louie: ”Nej!” Mamma: ”Vill du ha en bit till?” Louie: ”Ja, en stor!”

Knut: ”Jag måste ta av mig tröjan och han bar överkropp för jag ska vara trummis!”

Miles: ”Knut, hjälp Louie!” (Och springer iväg medan Louie hänger halvvägs in i studsmattan bakvägen under nätet och ropar lite svagt ”hjälp! Hjälp!” )

Axel i skogen när regnet kommer: ”Mamma, kom och ta skydd! Jag har hittat ett träd!” (Bra jobbat att leta upp ett träd i skogen…)

Knut: ”Jag KAN INTE somna!” (Vänder sig om och somnar på fem sekunder.)

Jag: ”Men du kan väl smaka på maten iallafall?!” Knut: ”Ät, det är bajs”. (Se det underbara inlägget av ”Ett päron till morsa” om vad föräldrar säger och barn hör, vilket jag råkade läsa högt för barnen för ett par veckor sedan.)

Knut och Louie kommer överens om att de ska bo ihop, tillsammans med studsmattan. Mormor/farmor frågar vilka de ska ha till föräldrar då, mig och Per eller Anna och Mattias (Louies päron). Knut svarar blixtsnabbt: ”Anna och Mattias!!!”

Jaha, tack då. Godnatt.