Vabbtastiskt

Ja, det här med vabb alltså. Med två friska barn som är på karens de där 48 timmarna efter magsjuka. Det är ju bara helt fantastiskt. De är liksom programmerade på ett visst sätt. Den utlösande faktorn måste vara klicket. När man låser badrumsdörren. Harmonisk lek tillsammans – klick – världskrig – klick – harmonisk lek – klick – slagsmål. Ja, ni fattar. Det är alldeles fantastiskt med all denna harmoniska lek! Det är ju så sorgligt att man vill grina att mina barn faktiskt leker så här fantastiskt varje dag men att jag inte är där. Alltså, de leker ju fantastiskt på morgnar och kvällar, men det där att ha tid att leka hela dan. Att vi inte måste äta eller gå iväg nånstans eller så. Det är underbart att se. Men det vore ju inte dumt att få gå på toa ibland.

Vid ett av dessa klick-situationer idag så bestämde jag mig innan jag låste upp för att gå ut och agera FN att jag inte skulle höja rösten. Jag skulle prata med dem, få dem att berätta hur de kände och tillsammans lösa konflikten. Så här gick det.

Knut: Axel säger att jag är en fegis! Det är jag inte alls!

Jag: Ok. Varför säger han så då?

Axel: Knut säger att jag är en pruttpruttis! Det är jag inte!!

Jag: Vänta lite nu. Axel, hur känns

Knut: PRUTTPRUTTIS!!!! Axel får inte säga att jag är fegis!!!

Jag: Vänta lite Knut, får jag prata lite? Axel, när Knut säger

Axel: FEGISUNGE!!!!

Jag: Vänta lite båda två.

Knut: PRUUUUUUTTIIIIISSSSPRRRUUUUTTTTIIIIIIISSSS!!!!

Axel: FEEEEGIIIIISSSSS!!!!

Jag: #%&?####censur”#%#&¤%”¤#&”¤/(#

Joråsåatteh.. Jag ska nog inte söka tjänst som diplomat eller generalsekreterare för FN. Och inte mina söner heller tror jag. Men det finns ju andra jobb. Rivningsarbetare, proffsboxare eller huligan till exempel. Ja. Men nu har jag ju klickat upp så de är åter i harmonisk lek. Vilket betyder att jag borde fortsätta packa. Men nu har jag packat allt som är lätt. Alltså, allt som är självklart att vi vill spara men inte behöver just nu, eller det vi kan vara utan nån vecka men vill ha med oss till det tillfälliga boendet. Två högar. Nu är det såna där svåra saker kvar. Som alla toarullegubbar. Spara eller kasta? Alla smålampor som stått i ett överskåp i många år, spara eller kasta eller skänka bort? Dataskärm utan dator? Sälja, skänka bort eller spara? Och hur packar man den? Väskor? Ja, ni fattar.

Nä, slut på gnället. Jag ska ta en kopp te och sen ska jag packa vita dukar, lampor, byta batteri i Axels flygplan och plocka ner gardinstänger. Tack och hej leverpastej.

Kärlek som börjar med bråk

Dagen började med bråk. Barnen har så roligt ihop och leker så intensivt på morgnarna att de inte hör ett ord av vad jag och Per säger. Vilket ju är fantastiskt och härligt men sjukt opraktiskt när man har tider att passa och barnen behöver få i sig frukost och på sig kläder. Och imorse sprack både mitt och Pers tålamod. Så det var med rätt trista steg vi drog iväg till jobben imorse.

Men när vi sen sågs igen var det bortblåst. Tack för att barn är här och nu!

Jag läste saga för Knut ikväll. Och hans crew bestående av elefanten Store, biet Nisse och hunden Hundis. 

Vi fick ta paus för att Store höll sin snabel för Nisses ögon så att han inte såg bilderna i boken, paus för att se till att alla hade täcke och paus för att Nisse tjatade om godis fast det var sovdags.

Sen läste Knut en saga han skrivit själv om en orangutang som tappat en sko och sen hittade en massa skor och inte visste vilken som var rätt så han fick prova allihop. 

Storebror åkte iväg på en fredagsaktivitet han fastnat för, Funny Friday på Pingstkyrkan. Jag parkerade, beredd på att följa med in. Han stoppade mig glatt. ”Åk hem nu mamma, jag klarar mig själv. Hejdå!” När blev han så stor? Han satt sen bredvid mig i soffan och pratade rakt igenom varje låt på Idol tills jag skickade honom i säng. Äntligen nån att titta på Idol ihop med! Undrar hur jag ska få honom att vilja höra låtarna också. ????

Imorse fick jag en applåd av Axel för att jag var så duktig och sov hela natten i min säng. Jag brukar smita när båda har kommit och jag ligger i mitten ihoptryckt som en sardin låst från alla håll med Per och Knut på varsin sida och Axel i fotändan fastklamrad i mina ben. Men inatt låg jag kvar och lyckades somna om, vilket tydligen ger en applåd. Jag vore mer nöjd om jag fick sova själv i min säng. Möjligtvis med min make. Samtidigt som det är skitmysigt med de där gosiga små armarna. Men trångt. Och man blir trött.

Ibland vill jag bara stanna tiden en stund. Älskade ungar. Om jag hade vetat imorse att kvällen skulle bli så mysig så hade jag nog varit lite snällare.

Imorgon blir det pulka innan snön smälter bort.

Tack och godnatt!

När katten är borta får råttorna kaos.


Chefen har tagit två veckors välförtjänt semester. Och han har förberett och fixat åt oss för att tillvaron ska vara så lätt som möjligt under tiden. Han har lagat mat och fryst in. Grejat, tänkt och fejat. Vi har fixat ekonomiredovisningen för att ha pengar att röra oss med. Verksamheten är planerad och ska bara utföras. Bilen ska in på service men det är bokat och klart och en detaljerad plan för när och hur allt ska ske, bara att följa.

Han åkte kl 7 från Sverige. Kl 8 började arbetsdagen. Efter två timmar hade följande hänt:

  • Punktering på skolans minibuss som stod parkerad på min garageuppfart. Eller garagenedfart borde det heta då det är en kraftigt lutad backe ner mot garaget och det punkterade däcket naturligtvis fanns längst in och trångt till.
  • Två elever som jag hoppats skulle komma men inte kom direkt på morgonen hörde av sig och frågade om hämtning. ”Eh, kommer snart!”
  • Kommunens ekonom hörde av sig, lite stressad över att redovisningen inte stämde.
  • Däckverkstaden hade ingen som kunde komma och hjälpa till med däcket.
  • Det fanns ingen kompressor i bilen som verkstan trodde.

Efter ytterligare en timme hade följande hänt: (Du kan andas nu Johan, den här historien slutar bra. Tänk på hjärtat.)

  • Punkan fixad, dessutom fick vi vinterdäck när vi ändå var där.
  • Bilen inlämnad på fordonsenheten.
  • Eleverna hämtade.
  • Ekonomifrågan löst. (Ja, Johan, du behöver INTE ringa från Kap Verde. Det är löst! Inget att oroa sig för! Jag hade bara skickat med några extra kvitton prydligt häftade på ett papper som det ska vara men glömt att skriva in dem på blanketten. Det räcker för att göra en ekonom nervös.)
  • Vid återkomsten till skolan insåg jag att det inte var torsdag utan måndag som bilen skulle lämnas in. Hahaha, de fick den tre dagar för tidigt. Det förklarar varför det inte fanns någon lånebil bokad! Men det löste sig, jag fick lånebil och ingen protesterade så allt är frid och fröjd.

Till detta kan jag nu addera privatlivet. Idag har följande ingredienser blandats ihop.

  • Vaknade med förkylning OCH migrän. Tack apoteket för värktabletter!
  • Akupunktören hade missat att skriva upp bokningen så hon såg mycket förvånad ut när jag kom. Men hon är godhjärtad och tog emot mig ändå. (TACK!)
  • Började blogga om den här surrealistiska dagen medan jag väntade på bilen. Inlägget försvann utan att hunnit sparas.
  • Brännskadan jag fick igår när jag hällde kokande vatten över min hand uppvisade även blåsor som omedelbart sprack. Såklart.
  • När jag lämnade Knut på dagis imorse berättade jag för personalen att han var rädd för clowner då en av hans dagiskompisar sagt att det finns clowner på Ica som dödar folk med kniv. Tänkte att de kunde ha lite stora öron om fler blivit rädda. När jag hämtade berättade personalen att Knut skrämt hela sitt lunchbord att man får fyrkantiga ögon om man tittar för mycket på skärmar. (Hans mamma har nämligen sagt det och visat bild.) Payback is a bitch. ????
  • Per är på planeringsdagar med jobbet och sover borta ikväll.
  • Båda barnen ville ha ”korv och makaroner fast ingen korv” till middag. Ordnade det och insåg att jag ju inte kan äta makaroner och tiden var knapp. Hade som tur var en låda chili con carne i kylen. Tack till eleven som inte ville ha den igår så att jag råkade få med den hem för att inte lämna den stinkande i bilen!
  • Jag och barnen skulle just åka till Knuts gymnastik då Axel ramlade och slog upp ett jack i huvudet. Så det blev en vända till akuten istället. Mest besviken var Axel som sett fram emot att träffa en annan väntande storebror han brukar hänga med medan Knut gympar. Det gick bra, jacket var mindre än det först såg ut och behövde inte sys men han var jätteledsen, rädd och det gjorde jätteont.
  • Efter akuten tyckte både Axel och Knut att Axel förtjänat en myskväll med chips. Så blev det.
  • Började om på blogginlägget om den här, nu ännu mer surrealistiska dagen. Då tyckte datorn att det var dags för en planerad omstart. (Va? Jag hade inte planerat nåt annat än att blogga!) Halva inlägget försvann.
  • Efter punkan, ekonomiredovisningen, akupunkturen, olyckan, disken, spruckna blåsor och värk överallt, middagen, myskvällen och läggningen tyckte jag att jag förtjänade en egen myskväll med te, choklad, ofantligt många tända ljus och Bonde söker fru. Så fick det bli.
  • Mitt i programmet ringde min älskade make. Jag älskar honom. Men inte lika mycket när han stör i Bonde söker fru för andra kvällen i rad.
  • Nu är datorn uppdaterad och nystartad och inlägget får äntligen förflytta sig från huvudet till datorn vilket är en stor lättnad för mig. (Leta bland tidigare inlägg om du är suuuperintresserad av mig eller är en stalker, jag har för mig att jag skrivit ett par gånger om den här känslan att gå med ett blogginlägg eller annan text i huvudet och lättnaden när man får skriva ner det.)
  • Nu ska jag skynda mig att somna innan något mer händer!
  • Nej, det hann jag inte! Nu kom det sällskap i sängen av små fötter. Eller inte så små längre förresten. Men de minsta i det här huset. Bäst att stänga ner datorn!
  • Tack och god natt!

Barnfilm?

Jag ba ”men Harry Potteroch popcorn ikväll, hela familjen!”. 

Maken ba ”ok då”. 

Barnet ba ”nej tack”.

Jag ba ”men den häääär filmen då? Eller den hääääär? Eller vilken film du vill?” och inser att jag till och med kan tänka mig typ Turtles.

Barnet ba ”nej tack. Jag vill se klipp på Youtube. Kolla här fångar de krabbor. Det är jättespännande.” 


Jag bläddrar vidare bland alla fantastiska Disneyfilmer och familjeäventyrsfilmer och undrar när jag ska få se dem. Eller om jag ska poppa lite popcorn och kolla själv. Eller måste jag låna nån annans barn? Här verkar det ju inte hända. 

Mitt liv som Jokern

Livet är en serietidning när man är snart 7. Att man orkar glass fast man är mätt tex. 

Min förklaring: Det är som att glass och sånt har en egen mage. 

Axels förklaring: När man äter glass är det som att den andra maten åker upp i hjärnan och glassen är själv där nere och ba ”hallå?”. Och så står man liksom bakom den och säger nåt och då ba ”AAAAAAAHHHHHH!!!” så åker glassen ut i rymden. 

Just ja. 

Eller när man råkar välta en madrass över honom när man städar ett rum så är han genast fånge i en håla som måste fritas. Såklart. 

Eller när man tar en klunk vatten till maten. 

Min förklaring: Det är gott med vatten när man har ätit så att det inte blir så torrt. 

Axels förklaring: Vattnet gör så att maten blir lättare att KROSSA i magen. Så att magen inte ba måste jobba och jobba och jobba och svettas och stå stilla utan kan ba HAIIIIJJJAAA krossa maten direkt. Det är därför man måste dricka.

Dessutom är livet byggt av regler, som ska vara rättvisa. Tex nu när jag ville blogga så måste jag låna ut en platta som muta eftersom ”skärmtiden faktiskt är slut för idag”. 

Jokern är förresten min favoritskurk. Om jag var superskurk så skulle det vara kul att vara så totalt skruvad. 

Tur att jag inte är superskurk utan bara sådär småtråkig och hemmagalen. ????

Inte min dag

Dagens otur kl 15:30-19: 

Axel fastnade med skosnöret i pedalen på cykeln. När jag skulle hjälpa honom att undvika att ramla tappade jag greppet om min cykel som Knut satt på. Han ramlade (i slowmotion) men det gick bra. Dock gick barnstolen på cykeln sönder. Ja, tänk Mr Bean. 

Efter det har vi hunnit: 

Axel: ont i benet efter en annan cykelincident, mindre skrapsår på handen och foten efter badlek samt mindre kärlekstrubbel med blivande frun. Ja, och några örfilar från lillebror.

Knut: ramlade med kickbiken rätt ordentligt, sticka i finger, ont efter borttagning av stickan, ont i armen efter att ha råkat slå den hårt i sänggaveln. 

Just ja, det mesta ovanstående hände ”on my watch”. Vi hade barnvakt större delen av kvällen så vi pratar sammanlagt om en timme. Typ. 

Dåligt föräldraskap eller sjukt mycket otur på kort tid? 

Nu sover de gott i varandras sängar (av nån anledning). Bäst att jag går och lägger mig innan de ramlar ur sängen. 

Det kändes tryggt att hitta dem så här hos barnvakten iallafall. Och mysigt. ????

Gråtmild och stolt.

Ni får ursäkta mig om jag blir lite gråtmild och osammanhängande. Men ni som sett säsong 11 av Greys Anatomy i kombination med ett par glas rödvin kommer att förstå mig fullständigt. Ni andra får fortsätta läsa på egen risk.

Jag fikade med en vän idag. En sån där människa som tog sig hela vägen in direkt. Som man liksom hoppade över bekant- eller kompisstadiet med och gick direkt in i vänskapen. Du har säkert såna du med. Vi har inte känt varandra länge men vi liksom fattar varandra. Vi pratade om det där med att ha barn och försöka ha en bekantskapskrets. För få saker är så sociala som barn och hundar. Har man barn eller hund har man liksom en gratisbiljett in i sociala sammanhang. Man har nåt ofarligt att prata om – foder, promenadvägar, blöjor, nattrutiner, utbrott på affären, förskolor, lärare – ja, du fattar. Man har många tillfällen till och uppslag för småprat och får många frågor. Man träffar folk. Vissa klickar man med.

Och samtidigt! Har man småbarn har man inte tid att klicka med folk! Har du barn förstår du vad jag menar, har du inte barn så känner du säkert nån som fått barn och slutat ringa eller dyka upp. Det är inte för att vi inte gillar dig. Det är för att vi plötsligt inser att det är torsdag igen och en hel vecka gått utan att vi plockat upp den där legobiten som är på väg ner i avloppsbrunnen i badrummet. Eller ringt verkstan om den där trasiga kofångaren som måste fixas innan bilen kan säljas. Vi är upptagna av att njuta av alla de FANTASTISKA ögonblick vi har med våra barn, och samtidigt klara varje dag till kvällen, kanske tvätta ett klädesplagg eller hundra för att ha något att sätta på sig nästa dag. Men jag har just nu en hel lista med folk som jag VERKLIGEN gillar och vill hälsa på eller hänga med men som jag inte hinner träffa. Alltså en lista låter som att jag ställer upp i nån slags ”populärast i gnällbältet-tävling”, vilket inte är fallet, men ändå! Jag vill inte svara ”jaa, vi måste ses snart” på ett till sms, jag vill SES istället. För jag menar det verkligen varje gång jag skriver det. Men jag hinner inte!

Här vill jag understryka att jag älskar min familj och inte skulle vilja ha det på nåt annat sätt. Jag gnäller inte. (Jo lite kanske. Jag skulle vilja träffa mina vänner oftare.)

Poängen jag försöker komma fram till är vänskap. Det finns de där personerna som man skulle kunna ringa mitt i natten efter att inte ha hört av sig på ett år och de skulle klä på sig och komma om du behövde det. Jag har några såna. Tror jag. Det är inte ofta man behöver testa sånt. Men en gång till exempel. Då hade jag och en vän haft en tuff period. Vi behövde nånstans att ta vägen för att hitta tillbaka till oss. Bara komma bort och vara. Jag ringde då till mina föräldrars vänner. Såna som jag växt upp ihop med, men inte har någon egen kontakt med i vuxen ålder. Utan att blinka eller fundera lät de mig låna deras fina stuga. Jag behöver förtydliga att jag då var betydligt yngre och oansvarigare, min vän likaså, och de hade ingen anledning alls att bara låna ut huset. Såna människor. Som bara finns där. Utan förpliktelser. Eller vännen som jag inte hört av mig till på hundra år och som plötsligt skickar ett sms ”hej, jag har flyttat och bor inte så långt bort längre, kom och hälsa på”. Som bara finns där.

Idag fick jag veta att en annan vän i denna kategori (personer som gått direkt in i hjärtat utan att passera gå) har det tufft just nu. Självklart skulle jag hjälpa till om jag kunde. Och när jag haft kontakt med henne idag så tänkte jag länge på det. Henne och hennes sambo skulle jag kunna ringa mitt i natten och be om hjälp. De finns där. Och jag med.

En sån vän vill jag vara. Och såna vänner vill jag ha. Jag orkar inte med måsten och krav. Självklart finns det gränser även för mig, jag väljer att kliva åt sidan ibland och jag förstår och har full respekt för att andra gör det. Men vänner som man kan hänga med i långkalsoner, som man kan be om hjälp, och som kan få en att skratta och gråta. Dem ska man vara rädd om.

Tack till er som är dessa vänner för mig. Jag har inte glömt er, eller skiter i er. Jag kommer tillbaka. Snart. När barnen har fullt upp med sitt. Under tiden – tack för att ni finns och för att ni väntar. <3

Här hade en normal och erfaren bloggare avslutat det gråtmilda inlägget. Men jag har inte skrivit på så länge så jag är inte klar. 🙂 Jag måste skryta över mina barn först.

Idag hade vi utvecklingssamtal på skolan med vår 6-åring. Jag är så stolt över att få vara hans mamma. Han är så klok och fin. Han har svårt att koncentrera sig i skolan. Liksom i övriga livet. Han har så mycket att tänka på att han tackar nej till leksaker när vi åker på långa bilresor utan svarar ”nej tack, jag sitter bara här och sorterar mina tankar lite”. Han som glömmer bort att han sitter och äter mellan varje tugga. För att saltkaret plötsligt är ett eget universum med alla möjligheter till nytt liv. Han som medan vi cyklar hem i blåst och regn får skrika för att överrösta blåsten ”Mamma! Vad blir 40 gånger 4???” eller som inte kan sova för att han inte vet hur man stavar till ”och”. Han som är ledsen över att han är långsam och inte hinner lika mycket som alla andra på lektionerna – det tar tid att ha så mycket att tänka på! Han ber sin lärare att få flytta bort från sin bästa kompis i klassrummet helt på eget initiativ. ”Jag tror det är bäst att jag inte sitter med nån kompis alls.” Och som föreslår som mål till nästa utvecklingssamtal att han ska träna sig på att koncentrera sig. Och som ber om läsläxor för att han vill lära sig läsa. Han är 6 år. Många vuxna jag känner har inte den insikten – eller självkontrollen. Jag är sjukt stolt och glad.

Och min 3,5-åring. Som just nu håller på att växa från liten till stor. Som måste säga att pizza är äckligt fast det egentligen är en favorit, och måste bråka i affären, fast han egentligen fattar att mamma inte kan bära honom. Men som behöver det för att kunna utvecklas. Ta nästa steg. Han som genast korrigerar sig själv ”ok då, jag borstar väl tänderna då” innan man hunnit komma med sitt mer eller mindre pedagogiska artilleri för att få honom att resa sig från golvet, sluta skrika och öppna munnen. Det är som att han trotsar sig själv. Eller som att han är för smart för det men ändå måste. Jag behöver oftast inte göra någonting, han protesterar, ändrar sig och följer utan insats från min sida. Utom ibland. När han skriker sig igenom en hel affär för att han inte blir buren till exempel. Men då reflekterar han ofta efteråt. Vid nästa besök på affären till exempel, ”jag lyssnar mamma, jag ska inte skrika”. Han som älskar att gömma sig och hoppa fram och glatt ropa ”tadaaaa!!!” oavsett om det är bråttom till dagis, mitt i natten eller nån annan olämplig tidpunkt. Han värmer mitt hjärta varje dag. (Passar här även på att be om ursäkt för eventuella hörselskador, ångest-, stress-  eller epilepsianfall som drabbade kunder på Ica Ekängen i eftermiddags. Jag misshandlade inte min son. Jag orkade bara inte bära honom och kundkorgen genom affären utan tyckte att han kunde använda sina ben eftersom han nu valt att följa med istället för att vänta i bilen. Det kan låta så då. Förlåt.)

Nu blåser det utanför fönstret så att det låter som om fönstren ska blåsa in. Jag tänker på dem som inte har tak över huvudet ikväll och känner mig ödmjuk. Tack för att jag har det. Och för att jag har det tillsammans med min familj. Och för att jag har människor att vända mig till när det blåser. Och för att Greys Anatomy inte är på riktigt och jag inte är den del av den.

Ni får ursäkta mig, jag måste gå. Jag måste hinna utreda med min make om han vill få livsuppehållande åtgärder om han hamnar i en olycka eller inte innan han somnar. Och om han vill donera sina organ. Och så vill jag ha ett löfte om att han aldrig mer utsätter sig för någon som helst fara. Aldrig kör bil, åker flygplan eller går till jobbet utan från och med nu stannar inomhus och har hjälm på sig vid alla tillfällen och lovar att låta mig dö först. Och gärna tatuerar instruktioner eller påminnelser till ev läkare i pannan. Tack och godnatt.

JulSTÖK


En helg i julstök. Vi är småförkylda och trötta och griniga. Mycket som jag (skrev vi först men ändrade mig????) vill göra: städa, tvätta, baka och feja ni vet. Per vill men kan inte sova då han hostar lungorna ur sig så fort han lägger sig. Han ser ut som en blandning av åskmoln och döende spöke. Ja, mancold helt enkelt. Övriga vill  1. Busa med pappa 2. Mysa med mig 3.Spela eller kolla film på plattan. Om de inte får något av ovanstående vill de 1.Bråka med varandra 2.Slåss 3.Båda ovanstående.

Ja, jag fattar att det gör det för att effektivt få vår uppmärksamhet när de inte får den positiva uppmärksamhet de söker. Men jag har inte fått ihop ekvationen än hur ett hus blir städat, maten lagad osv i kombination med den positiva uppmärksamhet de vill ha. Tips mottages tacksamt utom typen ”städa TILLSAMMANS med ditt barn” eller ”gör barnet DELAKTIGT i matlagningen”. Mina ungar ser igenom det direkt och tvärvägrar. De vill att JAG ska göra det DE vill. HELA TIDEN. De tycker att vi kan äta hämtmat, att pappa kan städa och att jag kan betala räkningar eller andra måsten när de sover, vilket de iofs tycker är överskattat. Jag har nått nya bottennivåer i mitt föräldraskap och bland annat hotat med att ställa in julen. Förlåt till barnen och mig själv.

Ja, där är vår helg ungefär. Per går ut med barnen en stund, jag städar, de kommer hem, Per behöver vila, jag löser konflikter en stund medan vi avverkar nödvändigheter som matintag och bajsning. Sen myser vi lite, bråkar mycket och börjar om. Idag fick jag dessutom för mig att vi skulle ha en skärmfri dag. Det var mysigt och underbart och alla var med på det. Men det finns kanske bättre dagar att välja såna fina experiment på. Svårast var det för föräldrarna som bröt mot det flera gånger. Men en bra början! Axel tyckte att vi ska ha varannan dag skärmfri, ingen dum tanke. Har inte presenterat den för Per än…

Bäst i helgen:

– Sjukt gott julgodis har producerats, både klassiskt och för mig dvs utan mjölk, mjöl och vanligt socker. Bäst blev snickersknäck, galet gott!

– Alex och Sigges ”Meningen med livet” på SVT och att de påminde mig om ”Oh Laura” som jag glömt att jag gillar.

– Jag har haft tid med båda barnen och insett igen att de är grymt smarta, nyfikna och kompetenta. Just idag Knut på pussel och Axel med ord och siffror.

– En mysig tur till affären med Axel. Det är mysigt att hänga med honom.

– Att försöka söva en underbart charmig Knut som inte vill sova. Skitjobbig och bedårande på samma gång. Han har mig runt sitt finger. ❤️

– Att min man varit en superhjälte i helgen och stått bakom mina projekt, bromsat lite här och gasat lite där. Samarbete i världsklass. OCH smort in hela familjens skor. ❤️????

– En lång kvällspromenad inkl omledning av vattenpölar, lekpark i mörkret och skogssmyg med ficklampa.

Sömnlös snurr

En sån där kväll. När jag har längtat efter att gå och lägga mig sen jag klev upp men ändå inte kan sova. Det snurrar helt galet mycket i huvudet. Några exempel på frön av tankar: 

– Varför finns det föräldrar som super sönder sina barns uppväxt? 

– Kommer det att bli ett 4:e världskrig?

– Vilka var de där 17 gubbarna som man hänvisar till så ofta? För 17 gubbar!!! Eller Attan i mattan? Eller För tusan? Himla istället för jävla? Himla ont, himla jobbigt, himla kallt – om det finns en himmel tror jag varken att det är jobbigt, ont eller kallt. Fattar ju motsatsen. Nån som har Fredrik Lindströms nummer? 

– Heter han Lindström eller   Lindqvist?

– Ska vi försöka knöla in en 90-säng till bredvid vår så att alla får plats i sängen, till och med jag?

– Hur ska vi göra i källarrummet, riva bort eller måla bilhandlarpanelen? Hinner vi innan jul eller ska jag lägga ner?

– Är det ondska eller godhet att döda den ondaste? Dvs kommer Snövit att bli ond om hon dödar drottningen i Once upon a time?

– Var är närmaste havsstrand från Eskilstuna? Jag behöver havet! 

– Halsen gör ont – nejnejnejnejnejnejnejnejnejnej! Jag vill inte! 

– Tänk om jag kan få Axel att sluta hosta med tankekraft? Han väcker Knut vid varje attack också. Heal. Aaaaaoooouuuuummmm…. 

– Ånej, vi har glömt Axels läxa i helgen. 

– Det luktar korv i barnens rum. Varför? 

– När ska vi träffa vem under julhelgen? 

Och så vidare och så vidare. 
För övrigt är jag tacksam över en mysig dag. Min makes 38:e födelsedag. Jag och ungarna åkte och badade och lät honom ha en lugn egen förmiddag. Det var jättemysigt att bada med dem! De var sams, glada, samarbetade och vi hade det underbart! (Ända till omklädningsrummet på slutet då Knut drog en rak höger så att Axel började störtblöda för att han inte fick leka med Axels badring utan hänvisades till sin EXAKT likadana. Men det var 15 sekunder av tre timmar – jag fokuserar bort det.) 

Sen har vi haft Axels goa bästis på besök, han är fin och de har så himla (!) roligt. Och så en mysig kväll på det. Och glad make som fått fin (och dyr) present! 

Mitt liv är så gott. Och många andras så tungt. Jag har ju och har haft mina tunga perioder jag med men i det stora hela är jag så otroligt lyckligt lottad. Ibland har jag svårt att förhålla mig till det. Men jag är tacksam. Oerhört tacksam. ????????

Jaha, då var bananen uppäten och den varma honungshavremjölken slut. Kanske även hjärnan en aning rensad. Dags att prova igen då. Wish me luck. ????

Man har så roligt som man gör sig.

Topp 5 i kategorin ”saker att göra när man har fått alvedon för sin öronvärk och är pigg och glad mitt i natten”: 

1. Gå till botten med frågan varför inte morfar har nån cykel. Till botten. (Sammanfattning: Han ska inte cykla nånstans.)

2. Reda ut vad mamma får ont i magen av och inte. (Tips för alla som har svårt att hålla koll på min överkänslighet – fråga Knut!) 

3. Titta på monstertruckar på youtube (funkar även fint som avledning medan alvedonen verkar)

4. Förtydliga att det inte är lördag och inte är sol. (Nä, ONSDAG KL 01.00!) Och då får man inget lördagsgodis. Och hör sen. Ta det några extra gånger så att alla förstått.

5. Fundera på vilka låtar som är godnattmusik och inte. Thunderstruck – inte. 

6. Planera morgondagen: Spela fotboll, leka, gå ut och leka, få luft… Varför inte ha kalas? (Kanske för att det är onsdag kl 01:15 och din mamma inte fått somna än? Och det är 10 mån till din födelsedag?)

7. Ta reda på vem som byggt bordet, stolarna etc etc. Det finns mycket att reda ut här. Räcker bergis en natt till.

Tack och godnatt.